tankar.
Hejsan.
Gud så trött, Daniel fick ta Alex imorse, fast att det var mitt "pass"
Jobbar 50% Pluggar 100% Mammaledig 100% (Ni som enbart är mammalediga, VET att det är heltid nog!)
=250% Jag är döende ;) Men det blir bättre snart. På tisdag blir Daniel pappaledig, så då ska jag kunna lägga mer tid på studierna och jobbet hoppas jag.
Ibland blir man ledsen. Särskillt när ens nära, eller iallafall dem man trodde var ens närmaste, tänker och tycker en massa om en som inte alls är rättfärdigat. Man måste se till sina egna fel innan man kollar på någon annans. Jag tycker alltid att jag bortsett från de "felen" och inte lagt någon energi på det, relationen var viktigare.
Alla tänker inte så.
Saker ändras när man får barn, flexibellitet försvinner och allt blir lite krångligare, tid för andra minskas. Det märker man när man själv upplever det, och då kommer det bli förstårligt, i efterhand, som tidigare.
Att man inte förstår, eller VILL förstå någon, så är det så. Man kan inte kräva mer än man ger.
Är du min nära vän? Stå upp för mig då. Låt inte andra säga saker om mig. Behandla mig som du vill bli behandlad. Respekt föder respekt.
Det gör inget att välja bort min vänskap, men då är den bortvald och då var den aldrig på riktigt.
Relationer ändras och vill folk vara min vän, inga problem. Dessutom helt ok.
Däremot.
Vill någon vara min nära vän, krävs det närhet(psykiskt). Respekt. Ärlighet.
Jag skulle inte kasta bort en nära vän, för några andra som passar lite bättre just då. Aldrig.
Mina nära vänner. De är dem som vet det mesta om mig. De som vet min ryggsäck, mina fel och finns där ändå. Precis som jag för dem. Bråk förekommer, men är ofta betydelselösa och genomgående. I det stora hela finns ni där för mig. Älskar mig och min son.
Intregitet!
Ni vet vilka ni är och jag tycker väldigt mycket om er.
Btw. Alex är stor nu. För stor för att jag ska kunna lämna ut honom hur som helt, till vem som helst. Han är ingen bebis längre, utan en liten kille, med egen personlighet och behöver därför få lite privatliv.
Kommer fortsätta blogga, om än lite mindre om Alex. Komemr också att lägga lösenord på bloggen, då jag inte har en aning om vilka som läser i dagsläget.
Så vill DU fortsätta läsa. Skicka ett mail till:
[email protected] så får du lösenordet.
Du har en vecka på dig!