blä

Godmorgon!

Då va helgen över, eller egentligen börjar ju min eftersom jag jobbat hela helgen =)

Det var ingen rolig helg, som ni säkert förstod. I Lördags fick vi ett samtal från Daniels pappa, då han berättade att Daniels brorson Rasmus (Alex´kusin) valt att avsluta sitt unga liv i fredagskväll.
Det har därför varit en turbulent helg. Många tårar och ilska framförallt. Frågor utan svar, och en ekande frustration.

Alla våra tankar går naturligtvis i dagsläget till Håkan (Daniels bror) som idag måste kämpa med det faktum att han förlorat sitt enda barn. På ett sådant sätt dessutom. Tänk alla dessa känslor som han måste tampas med.
Jag kan idag, som mamma till min underbara son Alex, sätta mig in i tanken på att han en dag skulle må så dåligt att han valde att "gå vidare". Den ilska, ledsamheten och framförallt känslor som skuld måste vara otroligt tungt att bära.
Håkan har naturligtvis ingen som helst skuld i det hela, men jag kan tänka mig att tankar som "kunde jag gjort något mer" ligger nära till hands. Usch!

Rasmus var 21år gammal och hade under en tid nu i sommar tillbringat tid på sahlgrenska psykavdelning, då han inte mådde bra och var i behov av samhällets stöd.
Här har vi återigen ett fall, där psykvåden i Sverige har misslyckats.
Det gör mig arg och otroligt ledsen.
En ung kille som stod under bevakning, ska inte få kunna hänga sig i lokaler, där han egentligen var meningen att han skulle få hjälp.
Det får inte hända! INTE! Nu gjorde det återigen det, och denna gången var det en familjemedlem till min älskade sambo.
Låt mig skrika ut min frustation. gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!!!!

Nog om det. Alla tårar, ilska och frustation har tagit musten ur oss denna helg. Jag har försökt jobba, för att få lite perspeltiv, medan Daniel har träffat både sin far och bror i helgen, under såklart väldigt jobbiga former.

En dag som denna är det lätt att känna kärlek och ödmjukhet inför sin egna familj.
Att inte komma hem till mina två pojkar, vore otänkbart.

Massa styrkekramar till dig, Håkan. Vi finns här.

Kommentera här: